Sparroweye

Det är bra lustigt! Så sant som det är skrivet.. Det är bra lustigt. Ena dagen känner man sig på topp för att nästa dag känna motsatsen. Finns det inget mellanting? Det är inget fel på mitt självförtroende i normala fall. Men idag.. Ja då är det inte på topp. Hur kommer det sig egentligen att man kan känna såhär från ena dagen till den andra? Hela jag känns svullen på nåt sätt. Kan inte ens tänka klart. Och vi vet ju hur viktigt det är för mig att huvudet funkagerar lixom. Jag blir nog väldigt påverkad av kapaciteten av mitt huvud. Låter det vettigt? Haha! Nåt annat som oxå är konstigt är hur saker och ting påverkar en. Eller inte påverkar en. En stor grej som skiljer oss från varandra. Tänk om man kunde vara lika aktiv hemma som man är tex på jobbet. Fatta vad grejer man skulle få gjort. Människor man haft i sitt liv, som av olika anledningar inte finns kvar, kommer saknaden att minska med tiden? Och hur lång tid är det? Jag tror att det aldrig kommer "gå över". På gott och ont. I mitt liv dem senaste månaderna har det hänt en heldel. Kommer så småningom att skriva om det. Men inte nu. Pallar inte att sitta och skriva så mkt med min mobil. Alldeles för jobbigt. Nästa gång jag får tillfället framför datan så kanske jag skriver om det. Mycket funderingar fram och tillbaka som skulle vara fint att bli av. Med tanke på min situation (som jag meddelar om nästa skriv tillfälle) skulle det underlätta om jag bodde nån annanstans? Skulle jobben öka? Skulle jag må bättre? Skulle alla pusselbitar hamna på plats? Eller handlar det bara om att hitta en trygghet? Och vad är det isf? Dax för sängen. Natti!

Vart är alla? Verkligen asså.. Vart är alla? Från och med nu tänker jag vara passiv. Varför ska jag bara höra av mig för?? Konstigt. Hur kommer det sig att vissa funkar på sina villkor, sina känslor, sina vägar?? Varför ska man anpassa sig när man inte får nått tbx? Varför ska agera efter en annans väg utan att man har blivit respekterad? Fattar inte. Vad har jag missat? Vilket jag hoppas att jag gjort! Vidare undrar jag.. Om man gillar nån. Vare sig det är kärlek eller bara sällskapet. Varför inte försöka?? Vissa saker är konstiga medan andra saker är konstigt att jag tänker på. Just nu vill jag egentligen inte vara här hemma. Men vad ska jag göra åt det lixom. Frågan är hur mycket jag vågar. Ska jag eller ska jag inte? Behöver nog ta reda på vad jag vill göra om sisådär 10 år. Vet jag inte med mer säkerhet vad jag vill blir det lite difust att agera. Så jag gör som jag brukar.. Adjö!!

Victor ska sova hos J då jag jobbar inatt. När jag sa åt honom att fixa sig för att gå över till honom så fick jag detta till svar -->Mamma jag hatar att du jobbar. Tycker du ska byta jobb. Jag vill inte sova hos andra<-- Fan alltså! Trivs som satan att jobba natt. Föredrar att jobba natt. Det är mkt mkt bättre att jobba natt. Har två tillfällen även nästa vecka, men då är han hos sin pappa. Sen blir det att jobba dagtid. Jag vill jobba natt! Fan! Trodde mitt liv skulle bli bättre när jag separera. När vänder det? Aaaaaaaaah!