not.so.good.
Allt för ofta kan man känna en besvikelse på livet. När det inte är som man vill att det ska vara. Som man räknat och planerat att det ska vara. Att dem runt omkring en inte fungerar som man förväntar sig.
Har jag bara för höga förväntningar och alt blir mycket bättre om jag bara sänker dem lite? Eller det skulle nog krävas att jag sänker ner det ganska rejält.
Hur kommer det sig att man siktar så högt?
Tvivlar på att det finns någon som kan svara på det.
Förväntningar är egentligen inget att leka med. Jag kan känna besvikelse över små grejer..
Har maken varit hemma hela dan och jag kommer och ingenting är gjort.. not so good.
Ska jag prata med någon ang något planerat och denne är ikte tillräckligt påläst.. not so good.
Gör kollegor inte som dem ska.. not so good.
Kanske inte jag heller gör alla gånger.
Har jag inte gjort det jag tänkt.. not so good.
Missar jag nåt när jag ex är i affären.. not so good.
Minns jag inte.. not so good.
Mitt perfekta minne fungerar inte som det ska och har inte varit så bra senaste åren.
Får jag inte presenter.. not so good.
När man fyller år ska man bara få det. Julafton ska man bara få nåt.
Får jag inga överraskningar.. not so good.
Hatar dem. Men det är bevis att den andra bryr sig.
Saknar hur saker och ting har varit. Väldigt mycket. Så det gör ont emellanåt. Bara gilla läget. Går inte att göra nåt åt det. Men ändå.
Saknar saknar saknar saknar saknar
Not.so.good
Kommentarer
Trackback
