Sparroweye

Denna jag-bubbla som vissa människor anser vara verkligheten är jag så less på. Less som ledsen. Hur klarar man ens av det lixom. Är det så att en människa inte kan ändra sitt tänkande och sina prioriteringar? Jag kan inte förstå hur en del människor inte kan tänka ett steg längre där andra sätts före. Att sätta sina barn före är en självklarhet enligt mig. Dem som har svårt att sätta barn före, W H Y ?

När man arrangerar nåt för flera personer än sig själv och sin familj, hur kan man inte tänka på allergier osv?

Jag undrar.. Hur kan man veta att ett beslut är bra, utan att behöva testa. För då är det ju lixom försent. Då menar jag inte dem beslut man är säker på. Utan jag menar dem beslut man inte är säker på. När man är osäker och beslutsångesten träder in. Eller när man ena stunden är säker för att sedan andra stunden vara säker på motsatsen. Eller när man inte kan bestämma från början. Beslut. Kan vara stort i små situationer. Exempelvis husköp.. Att flytta till hus och allt (!) vad det innebär. Det är stort. Det är enormt. Att ångra nåt sånt är väldigt krångligt och jobbigt.

Skaffa barn.. Inte direkt ångerrätt på det. Då menar jag inte den där ånger dem flesta, eller typ samtliga, föräldrar tänker nångång eller fler vid jobbiga nätter eller när barnen spyr ner hela hemmet eller bajsat ner hela sig själv och köket. Giftermål.. Visst absolut. Det går att skiljas. Inte direkt gjort i sten. But still. Resten av livet.. 

Jag syftar alltså på den riktiga bulletproof ånger. Jag brukar säga att om man velar betyder det oftast nej. Stämmer det på riktigt? I alla lägen? 

Låt säga att jag funderar på att köpa ny bil.. vet vad jag vill ha för detaljer osv men kommer inte till skott för jag velar en BMW och en Saab.  Betyder det att jag inte vill ha en ny bil? 

Åka på en resa.. Kommer inte till skott att boka en resa. Betyder det då att man inte vill?

Att inte komma till skott med saker och ting, är det ett samarbete mellan hjärna, magkänsla och vilja? 

Eller finns det en bakomliggande orsak till att man inte tar beslut?

Allt är relativt. Jobbigt ibland då det går att analysera sönder alla detaljer. Jag funkar ju lite så att har en mening. En betydelse. Då allt är relativt kan man finna vilket svar man vill men så småningom vet man syftet. När man känner det.  Kan ta tid men det kommer. Handlar om hur mottaglig man är. Tror jag.. eller.. 

Äh. What ever.

Over and out