Sparroweye

Denna jag-bubbla som vissa människor anser vara verkligheten är jag så less på. Less som ledsen. Hur klarar man ens av det lixom. Är det så att en människa inte kan ändra sitt tänkande och sina prioriteringar? Jag kan inte förstå hur en del människor inte kan tänka ett steg längre där andra sätts före. Att sätta sina barn före är en självklarhet enligt mig. Dem som har svårt att sätta barn före, W H Y ?

När man arrangerar nåt för flera personer än sig själv och sin familj, hur kan man inte tänka på allergier osv?