Sparroweye

Igår kollade jag på Grays... I det avsnittet så gifte sig Lizzy och jag kom fram med säkerhet, jag vill inte gifta mig. Hade en period i mitt liv som jag verkligen ville gifta mig. Eller den har jag haft två gånger. Sista gången kolla jag upp klänning och mat å allt.. Men nu har jag bestämt mig. Jag vill inte gifta mig!
Alla mina "flick-drömmar" har jag gett upp. Jag vill dem inte längre. Finns faktiskt ingenting som jag fortfarande vill som jag ville som yngre. Den syn/vilja jag hade när jag var yngre på hur mitt liv skulle vara när jag skulle vara vuxen stämmer inte ens lite. Jag har mer eller mindre inte ens i närheten av mitt nu som jag ville ha det då.

Plan 1 när jag var yngre:
Leva singel och ha en super snygg bostadsrätt skapligt centralt i Sthlm och leva bra. Jobba massa och tjäna mycket pengar. Vara omringad av massa vänner. Ha fullspäckad kalender.

Allt som tiden gick fick jag ändra min plan...
Plan 2 när jag var lite äldre:
Jag skulle vara gift innan jag var 25år. Inga barn. Körkort och välbetalt jobb med massa på schemat. På i etagelägenhet.

För att ändra en gång till..
Plan 3 när jag var ytterligare liiite äldre:
Gift, max ett barn, välbetalt jobb, massa att göra hela tiden. Etagelägenhet.

Sen hände det nåt.. Mitt liv var inte längre lika bra som jag ville. Hade ett bra jobb som var bra betalt, hade en son. Men helt plötsligt ville jag flytta till Linköping. Och efter den flytten gick allt nedför. Så småningom börja de gå uppför igen. Nu, 6år senare, bor jag fortfarande en trappa upp, arbetslös (timvikarie), två barn och inte gift. De enda som skulle underlätta massa e att bo på botten. Det är väldigt jobbigt emellanåt att bo en trappa upp. Har bott en trappa upp sen jag flytta hemifrån år 2000. Det måste vara min tur snart.
Jag har iaf insett att jag inte får livet som jag en gång/flera gånger drömt om. Det är nu försent att fixa nåt av det. Inte för att det gör nåt. Tycker det är lite faschinerande (?) hur saker och ting blir.
Varför har man drömmar egentligen? Snudd på ingen av mina drömmar har gått i uppfyllelse. Så vad gör dem för nytta lixom?
Hade nån sagt till mig för 8 år sen... Du Therese, om 5 år så kommer du bo i Lkpg med två barn (med olika pappor) och bo ihop med en kille som kommer därifrån. Ni förstår nog inte hur mkt jag skulle skratta för att sedan dumförklara den personen så hårt! Att Jenny skulle bara gift me en massa barn det kunde jag redan se på den tiden. Hon älskar barn så mkt så det är inte alls konstigt.
Har dina drömmar blivit uppfyllda?
Grattis till dig isf! Nu vet jag att det finns minst en person som tnker "inget blir bättre än man gör det. Man formar sin egna framtid" Eh, njae! Inte riktigt.
Sen finns det säkert minst en som tänker.. "det är ödet som bestämmer och ditt liv är exakt som det ska vara" Hum.. Mer detta än de andra. Men fortfarande, Njae!
Jag gick inte ens ut gymnasiet =O Jag var väldigt duktig i skolan men jag vet inte exakt varför. Eller, självklart vet jag anledningen jag hoppa av. Blev erbjuden fastanställning dagtid på det jobb jag hade och pengar gck före. Va både dumt och inte. Inte ritkigt lidit av att inte ha kompetensen där ifrån. Det är inte förrän nu, när jag vill söka utbildningar som det kräver "grunden" och det har jag ju inte. Får se om jag måste plugga till våren. Finns det jobb till mig inom psykiatrin så skjuter jag upp plugga-planerna.

Jag har lämnat intresse på två lägenheter. En här i området och en närmare Victors skola. Självklart har en person med  över 3000p lämnat på den nära skolan oxå. Den andra som e här i området har den högsta lite mer än 1000p så det finns fortfarande en chans. Men oavsett så e chansern små på dessa lägenheter. Får snart inse att jag ska bo en trappa upp tills jag går med på att köpa hus. Verkar inte bättre. Bara gilla läget lixom. 

På sista tiden har jag funderat på hur det skulle vara om jag bodde i Sthlm.. Skulle mina vänner där uppe finnas mer i mitt liv då? Saknar dem och stan så sjukt mkt. Stockholm i mitt hjärta. Om bara sambon gilla att åka upp me mig. Eller bara kunde gör a de för mig. Så skulle jag vara där uppe mer. För lixom, över en dag, hur mkt hinner man då lixom?
Men men.. Va e en bal på slottet.
Körkort va de ja.. =P

I söndags var första gången som Julia hade barnvakt (som inte är Farmor *S*). Hon var hemma hos Anna och Jocke medan Jimmy var och hämta Victor. Han ville inte köra upp till Nyköping med henne i bilen och jag va iväg å va modell för en dag =P Det gick kanon bra där. Vilket jag redan visste. Hon trivdes bra i hennes sällskap. Tack som fan att ni ställde upp på Jimmy -krama om- <3



Sitter och lyssnar på musik på YouTube och blir sentimental. Vilka underbara minnen jag har. Träffa kompisar, dricka öl och snacka minnen. Hysteriskt skoj!!

Annars i mitt liv. Min son e sjuk duktig med allt. Julia växer. Ska till läkaren med henne på 6mån kontroll på måndag. Ni e dem bästa!


Om en månad lite drygt ska jag berätta en sak. Då e den saken jag inte kan säga nåt om nu, klar. Hoppas jag iaf för jag spricker snart!

Over and out!

För er som läser detta inlägg som nåt negativt... Är ni på dåligt humör? Deppig?
För det är inte ett negativt/deppigt inlägg. Jag är sjukt nöjd med mitt liv och jag älskar mina barn. Kom bara och tänka på hur annorlunda saker och ting blir mot vad man vill/drömt.


En gammal bild på världens bästa Victor! Bilden e tagen i Valla