Dagen H-vete
Denna dag har varit allt annat än bra. Julia har itne velat vara med alls. Hon ska vara PÅ mig. Står jag upp måste hon bäras. Sitter vi ner för att leka så ska hon klättra på mig. Nånting på henne måste röra vid mig, annars skriker/gråter/gnäller hon eller allmänt låter jobbigt.
Nu har jag ett dilemma. Hon har nu sovit i dryga 10 min.. Ska jag låta henne sova tills hon vaknar och få en tuff/sen kväll så jag inte kan plugga? Ska jag väcka henne kl 15 så hon somnar i tid ikväll men riskera att resten av dagen blir som första delen? Känns lite som kvittar faktiskt. Väcker jag henne kl 15 och hon skulle vara som hon vart hittills så kommer jag inte orka plugga ikväll. Låter jag henne sova så kommer jag inte kunna plugga ikväll. Så det är ju lixom hugget som stucket. Kanske lika bra att väcka henne kl 15 då?!?
Tog en promenad till centrum för hon skulle få komma ut och bli på bättre humör. Men hur kunde jag tro nåt sånt? Hon är ju då dryga 1/2 meter ifrån mig. Skrek nästan hela vägen till centrum. Nästan hela tiden i centrum. Och hela vägen hem från centrum bortsett från några minuter då jag stanna. Hon måste somna typ kl 14 för att hinna sova lite innan kvällen.. Börja typ 13.50 med välling och sen skulle hon sova. Hon är ju svin trött. När jag lägger ner henne i sängen så vaknar hon och börjar skrika. Går in med jämna mellanrum för att ge henne napp och går ut. H-vete heller. Hon ska inte sova. Sätter mig på balkongen för att andas. I samma veva kommer Jenny och Susanne hem från att ha varit iväg och handlat. Susanne fråga om jag just hade vilat. Vilket jag inte hade gjort för jag hade nästan nyss kommit hem. Dem båda tyckte jag såg helt slut ut. Jag känner mig helt slut kan jag lova.
Om jag kunde skulle jag säga upp mig som mamma och bara dra. Flytta till ett nytt ställe och bara vara. Jag är så fruktansvärt trött på att hela tiden kämpa mot all denna sump som jag upplever.
Lixom.. När är det min tur att kunna glädjas åt dagen? Kunna lägga mig på kvällen med ett leende och vakna på rätt sida.. När får jag göra det? Ska det på riktigt vara så att livet ska gå ut på pengar? Är det så att valören kan påverka en så intensivt att man sjunker så här pass?
För såhär ser jag det just nu (skrivande stund), massa mer pengar = kunna ha två bilar så jag ständigt har tillgång till bil då det är jobbigt att vara hemma hela jävla dan. Promenad, självklart, men sååå mkt mer frihet att kunna åka nånstans när och om man vill. Men då krävs det är pengar där då bensin inte är gratis samt aktiviteter inte heller är gratis. Vissa saker kostar mindre, det är jag fullt medveten om. Men även en liten utgift kräver att man har pengar. Kunna lägga ner pengar på kroppen tills jag har den figur jag vill ha. Tjock tjock tjock och ibland fet. Det är vad jag ser när jag ser mig i spegeln eller känner när jag klär på mig på morgonen. Så ni kanske förstår att jag gärna inte kollar i spegeln längre.
Med tanke på att man är tjock tjock tjock och ibland fet så behöver jag byxor i rätt storlek. Alla är för små enligt mig då det ser ut som jag är på väg att bada. Tröjorna sitter skapligt, tills jag tar på mig byxor. Aaaaaaaaa!!!
Sen om jag fixar detta genom operation eller gå-ner-i-vikt-preparat är mindre aktuellt. NÅT bara! Vill gå ner 25-30kg och det gör man inte så lätt. Inte jag iaf. Äta rätt, motionera bla bla bla bla bla! Ät gräs fy fan!
Skolan.. Jag har ju nu börjat skolan som jag så in i h-vete vill klara av. Men det kommer bli sjukt j-a tufft genom att bara plugga 1-2 timmar varje kväll. Vet inte riktigt hur jag tänkte när jag skrev in mig på kurserna. Men jag ska inte uttala mig riktigt än. Ska ge 100% ett tag tills jag verkligen är övertygad om att det inte går. Då får jag äta upp hela sura äpplet och göra nåt åt det. Men vad jag gör vet jag inte förrän jag hamnar i den situationen. OM jag hamnar i den situationen.
30 min har hon nu sovit och klockan är lite över tre. Ska nog plocka upp leksaker så man kan börja om från noll sen väcka henne. Hon får ligga till 15.15. Sen får jag bara leva med att hon eventuellt blir galen resten av denna fantastiska dag.
Sol i blick hela dan!
Nu har jag ett dilemma. Hon har nu sovit i dryga 10 min.. Ska jag låta henne sova tills hon vaknar och få en tuff/sen kväll så jag inte kan plugga? Ska jag väcka henne kl 15 så hon somnar i tid ikväll men riskera att resten av dagen blir som första delen? Känns lite som kvittar faktiskt. Väcker jag henne kl 15 och hon skulle vara som hon vart hittills så kommer jag inte orka plugga ikväll. Låter jag henne sova så kommer jag inte kunna plugga ikväll. Så det är ju lixom hugget som stucket. Kanske lika bra att väcka henne kl 15 då?!?
Tog en promenad till centrum för hon skulle få komma ut och bli på bättre humör. Men hur kunde jag tro nåt sånt? Hon är ju då dryga 1/2 meter ifrån mig. Skrek nästan hela vägen till centrum. Nästan hela tiden i centrum. Och hela vägen hem från centrum bortsett från några minuter då jag stanna. Hon måste somna typ kl 14 för att hinna sova lite innan kvällen.. Börja typ 13.50 med välling och sen skulle hon sova. Hon är ju svin trött. När jag lägger ner henne i sängen så vaknar hon och börjar skrika. Går in med jämna mellanrum för att ge henne napp och går ut. H-vete heller. Hon ska inte sova. Sätter mig på balkongen för att andas. I samma veva kommer Jenny och Susanne hem från att ha varit iväg och handlat. Susanne fråga om jag just hade vilat. Vilket jag inte hade gjort för jag hade nästan nyss kommit hem. Dem båda tyckte jag såg helt slut ut. Jag känner mig helt slut kan jag lova.
Om jag kunde skulle jag säga upp mig som mamma och bara dra. Flytta till ett nytt ställe och bara vara. Jag är så fruktansvärt trött på att hela tiden kämpa mot all denna sump som jag upplever.
Lixom.. När är det min tur att kunna glädjas åt dagen? Kunna lägga mig på kvällen med ett leende och vakna på rätt sida.. När får jag göra det? Ska det på riktigt vara så att livet ska gå ut på pengar? Är det så att valören kan påverka en så intensivt att man sjunker så här pass?
För såhär ser jag det just nu (skrivande stund), massa mer pengar = kunna ha två bilar så jag ständigt har tillgång till bil då det är jobbigt att vara hemma hela jävla dan. Promenad, självklart, men sååå mkt mer frihet att kunna åka nånstans när och om man vill. Men då krävs det är pengar där då bensin inte är gratis samt aktiviteter inte heller är gratis. Vissa saker kostar mindre, det är jag fullt medveten om. Men även en liten utgift kräver att man har pengar. Kunna lägga ner pengar på kroppen tills jag har den figur jag vill ha. Tjock tjock tjock och ibland fet. Det är vad jag ser när jag ser mig i spegeln eller känner när jag klär på mig på morgonen. Så ni kanske förstår att jag gärna inte kollar i spegeln längre.
Med tanke på att man är tjock tjock tjock och ibland fet så behöver jag byxor i rätt storlek. Alla är för små enligt mig då det ser ut som jag är på väg att bada. Tröjorna sitter skapligt, tills jag tar på mig byxor. Aaaaaaaaa!!!
Sen om jag fixar detta genom operation eller gå-ner-i-vikt-preparat är mindre aktuellt. NÅT bara! Vill gå ner 25-30kg och det gör man inte så lätt. Inte jag iaf. Äta rätt, motionera bla bla bla bla bla! Ät gräs fy fan!
Skolan.. Jag har ju nu börjat skolan som jag så in i h-vete vill klara av. Men det kommer bli sjukt j-a tufft genom att bara plugga 1-2 timmar varje kväll. Vet inte riktigt hur jag tänkte när jag skrev in mig på kurserna. Men jag ska inte uttala mig riktigt än. Ska ge 100% ett tag tills jag verkligen är övertygad om att det inte går. Då får jag äta upp hela sura äpplet och göra nåt åt det. Men vad jag gör vet jag inte förrän jag hamnar i den situationen. OM jag hamnar i den situationen.
30 min har hon nu sovit och klockan är lite över tre. Ska nog plocka upp leksaker så man kan börja om från noll sen väcka henne. Hon får ligga till 15.15. Sen får jag bara leva med att hon eventuellt blir galen resten av denna fantastiska dag.
Sol i blick hela dan!
Kommentarer
Trackback
