Sparroweye

I huvudet på Therese! Ikväll har jag haft en sån kväll som jag tänker mkt. Och inte på ett bra sätt. Något som är lustigt är vad man tillåter sig själv att stå ut med. Att jag inte har mkt sympati har många fått erfara. Förr hade jag även väldigt ont om empati som många fått erfara. Gjort och sagt en heldel under mina år som jag kanske inte är så jätte stolt över. Dock så har alla nån form av mindre attraktiva skelett i sin garderob. Man kan inte jämföra sig med andra och inte heller bli jämförd. Det är lätt att tycka att man antingen haft det mkt värre, mkt sämre eller lika hemskt/bra som nån annan. Men det funkar inte så. Det enda positiva med all skit är väl att jag är nöjd med mig och mitt idag. Eller ja... Det går att diskutera men överlag är jag det. Det som är gjort är gjort och finns inget jag kan göra. Dåligt samvete... Är det nåt man ska ha över nåt som är gammalt? Dåligt samvete, är det nåt man ska ha när man egentlignde inte ångrar sig? Borde man ångra sig? Ska man bry sig om nåt man inte kan göra nåt åt? Man kan inte ändra det förflutna, bara påverka framtiden. Man ska blicka framåt. Dock inte lätt alla gånger. Finns en del personer som jag egentligen skulle vilja/behöva prata om gammalt med Tyvärr funkar inte jag så. Jag kan inte. Sånt slutar inte bra. Bla bla bla... Svammel svammel svammel... Nu måste jag sova. Natti