Sparroweye

Alltså det här med att vara positiv när det kommer till andra människor är inte alltid så lätt. Många gånger som jag tänker "Seriöst människa" eller "allvarligt människa". Människa är alltså utbytt för namnet. Tänker alltså på personens namn efter "Seriöst" eller "allvarligt" Ex; Seriöst Therese/Allvarligt Therese. Kan ibland bli så irriterande förvånad över folk att det är irriterande att jag fortfarande kan bli det. Trots, att tillägget oftast är "Förvånar mig inte". Otroligt asså. Jag fattar inte alla gånger (eller ja.. snarare sällan) hur en människa är skapt och fungerar. Syftar då inte på anatomin utan hur funktionen av samarbetet på hjärta/själ/härna. Ännu värre blir de för mina tankar om denna person dessutom är förälder. Jag anser ju att så fort man blir förälder så försvinner ens sk rättighet att tänka på sig själv. Barnet/barnen kommer alltid först. Alltid! Varför finns det folk som har så svårt med det? Är det inte en självklar självklarhet?

Att ens barn blir tillsagd av en annan människa är inte en pik till dig som förälder utan det är en hjälp till dig som förälder. Självklart spelar det roll hur denna person agerar, men oftast iaf (iaf i min förhoppning) så är det av välmening från denna person. Man säger inte till ett annat barn med syfte att pika föräldern. För det skulle man kunna göra på andra sätt om det skulle vara målet.

 

Vidare förvånar jag mig över hur andra hanterar när man säger sin åsikt angående ett ämne denne själv har tagit upp. Om man inte vill höra vad andra har att säga.. Säg inget själv! Och skulle man vara mottaglig för vad andra har att säga så ska man inte bli upprörd och känna att man måste försvara/förklara/ursäkta sig. Större fråga är väl egentligen.. Varför bryr folk sig vad andra tycker och tänker? Om jag vill göra nåt.. Om jag vill ha vissa kläder.. Om jag vill sminka mg på ett sätt.. Osv.. Vill/gör man inte det för sin egna skull? Eller borde jag göra allt för andra? Klä mig som modet säger, för att smälta in? Använda senaste doften, för att smälta in? Fuck no! Jag är som jag är då det redan finns så många andra!

 

Jag trodde att jag skulle dö på vägen hem från jobbet igår morse. När man är på väg att åka över järnvägen och en meter innan man kommer fram så börjar det blinka rött och låta som satan, då jävlar stannar livet upp och man kollar efter tåget direkt, igen. För det har man redan gjort när man närmade sig. Ser fortfarande inget tåg och man åker över med ett hjärta man verligen känner att man äger. Jag skulle inte för allt i världen hunnit stanna om jag så skulle tvärnita. Men fyfan vad det kändes. När jag sedan åkte till jobbet på kvällen igår var jag nervös när jag närmade mig järnvägen. Likaså när jag åkte hem imorse. Vägen strax innan jag vet att järnvägen kommer börjar hjärtat slå och kroppen ökar i grader. När jag nästan är framme ser jag att det redan är rött och det står redan ett par bilar där. Usch! Tänk så lätt man blir "rädd" för  något. Nästan läskigt vad lätt. Jag undviker det inte då jag inte har något val. Eller ja.. Jag kan ju åka en väldans omväg till obbet för att undvika järnvägen. Men, mest inte. När jag satt i en buss som gled sakta av vägen för ånga år sen så satte det spår. Är fortfarande nervös över det. Hoppas inte detta sätter sina spår allt för länge. För detta är ju nåt som jag behöver göra regelbundet, flera gånger i veckan.

Så många gånger mitt hjärta har fått jobba denna vecka pga någon form av rädsla.. Känner mig som en levande död?

 

Att jobba nätter har tidigare varit det bästa arbetspass jag vet. Den senaste tiden har dessa nätter bara plågat mig. På många fler sätt än tröttheten. Förr var jag som piggast när jag jobbade nätter. Kanske har det med åldern att göra? Inte för att jag tror på det för en sekund, för då sa jag ha "åldrats" i kroppen bra mycket senaste året. Det so dock är värst är att jobba kväll ena dagen för att dagen efter jobba dagtid. Ha fler såna pass på samma vecka.. Det är något som verlkigen kan knäcka ner kroppen.

 

Nu är det dags att fixa middag så jag kan njuta lite av kvällen innan jag ska brumma till jobbet, via järnvägen.

 

Tjingeling