Sparroweye

Jag har kommit till insikt med att mitt liv är ganska innehållslöst. Är skapligt trött på det kan jag lova. Vill att nåt ska hända och jag vill ha grejer att göra. Då menar jag inte att åka ner på stan eller gå till centrum. Jag menar en sysselsättning. Av nåt slag. Vad som, nästan. Med tanke på min ekonomi får den inte kosta så mkt. Försökte ett tag med scrapbooking men det tröttna jag på ganska snabbt. Fantasin fungerar inte som den ska. De krävs piggelin i sinnet och sol i blick för det, och det är det ruggig brist på hos mig = ingen scrapbooking.
Jag håller dock tummar och tår att det blir bättre när jag väl börjar jobba igen, om jag börjar jobba igen. Hoppas för allt i världen att det finns ett jobb till mig när Julia börjar dagis. Vill ju jobba inom psykiatrin och den är väldigt tyst och tom just nu. Men det är flera månader kvar så jag håller hoppet uppe. När jag väl har det där förbannade efterlängtade körkortet så underlättar det sjukt mkt. Kan söka fler jobb då, under förutsättning att det finns nåt att söka. Så jag hoppas detta körkort kommer till mig snart -blundar hårt och önskar-

Denna dag... Regn, uppehåll, regn, uppehåll osv osv
Sonen har varit inne första halvan av dagen efter han kom hem från skolan. Efter middagen stack han ut och cykla. Ringde hem honom 20.30 då det är fredag och man får vara upp sent då. Han duscha och sen kolla lite tv. Nu ligger han och sover. Likaså Julia -peppar peppar-

Jimmy är som sagt iväg på svensexa idag. Han var hemma en snabbis förut och på riktigt duscha och gick. Känns som jag är ensam hela tiden. Dagarna är sjukt långa. Kan ha att göra med att jag jobbar på helgen. Vore najs me backup! -blänger-

Funderingar igen..
Vad är det som krävs för en människa att upptäcka saker och ting? Som inte har med ord/beskrivning och visning att göra. Vad mer finns det?
Vilka fler sätt kan man få serverade till en innan man "inser" vad som händer framför näsan på en?
Då menar jag generellt.. Gäller chefer, pojkvän/flickvän/sambo/maka/make, kollegor, familjemedlem, släkting osv. Vad är det som får denna person att inte se vad som händer?
Även fast man har pratat med denna/dessa!
Rädsla?
Aktoritetsproblem? (?)
När ska man sluta försöka nå fram?
Hur vet man att bägaren runnit över?
Hur säger man.. Hur vet man att måttet är rågat? (Låter helt fel men jag vet att det finns nåt som man säger som är i den stilen. Hehe!)
Känns lite som jag funderar på saker som man inte riktigt kan svara på. Men dessa är nåt jag lägger ner ganska mkt tankar på. Sen finns det självklart massa annat. Jag är lite av en dagdrömmare. Hehe!

Prata med en gammal kär vän på facebook bara för en kort stund sen. Han sa nåt som gjorde mig rörd..
"jag måste bara tala om för dig att jag tycker att du e en grym tjej..så otroligt starkt av dig att klara allt du gjort,speciellt när du var singel...du e en av de starkaste personerna jag känner,ett föredöme för unga kvinnor."
Detta mina damer och herrar är höjdpunkten på länge. Den känslan som värmde inom mig när jag läste det.. Obeskrivligt! Tack så sjukt för dem orden vännen! -krama-
Jag kan ju säga direkt helt ärligt att jag en gång i tiden kände mig stark, men nu.. Jag vet inte längre. Min ork börjar ta slut.  Ibland känner jag att jag inte orkar mer. Ibland känner jag att orkar snart inte mer. Men såna här grejer.. De ger mig mkt mer kraft. Framförallt då det kommer från nån som jag inte räknat att det ska komma ifrån. Känns mer hjärtligt då på nåt sätt. Sen värmer det självklart när man hör det från nån annan oxå, men dem man minst anar, det är nåt speciellt med den känslan som kommer då. Hajar du?

Nu ska jag avsluta vid datan för att slänga mig på soffan och njuta av lugnet innan jag lägger mig.
Trodde jag iaf.. Men nu vakna Julia!

Sov gott när det är din tur!