Funderar...
Att man kan tänka på så mkt olika saker hela tiden. Även sånt man redan tänkt på förr och det inte gick nåt vidare.
Ta körkort som ett exempel.. Vet inte hur många gånger ja funderat över de och försökt få de att gå ihop så ja kan ta denna förbannade lapp. Men varje gång e inne i den vevan på tankar och försöker komma på en lösning som verkligen fungerar så kommer ja alltid till slut till insikt me att de e omöjligt. Ändå ska man plåga sig me att försöka å försöka att få de att gå ihop. Svårigheten me att släppa de e på max!
Ett annat exempel e att ändra på sig. Att få en vardag man e 100% nöjd me. Att man ska ändra på sig så allt blir bra. Hur många gånger "börjar man inte om" å mislyckas. Ändra kost å lägga in massa motion. Ha! Vilket skämt.
För att inte glömma att man försöker å få alla sysslor gjorda..
E de så att man lever i förnekelse?
Har man bara inte tillräckligt me diciplin (hur de nu stavas) eller e man helt enkelt inte tillräckligt bra för att klara av enklare saker.
Varför e man inte tillräcklig?
Ja har så svårt att göra saker om ja inte ser ett slut på de hela. Målet måste lixom vara inom räckhåll annars funkar de inte.
Åter igen.. Om man ändå hade pengar så de räckte!!!
