Sparroweye

Klockan är inte mer än snart ett. Det har inte ens gått halva dagen och jag är redan inne på tankar att jag vill att denna dag ska ta slut. Har sovit mindre bra inatt plus att jag vakna på fel sida. Sen att man har gnäll omkring sig gör inte direkt dagen bättre. Jag hoppas dock på att den blir bättre.
Känner inte för nånting och jag vill definitivt inte umgås med folk just nu. Känner mig anti allting och har svårt att se saker och ting positivt.
För att ge ett exempel på hur jag fungerar när jag är på detta humör..
Alla vet att jag längtar tills imorgon för att Julia börjar på dagis. Det innebär att jag snart kan söka jobb på riktigt och börja närsom lixom. Men just idag känner jag inte för morgondagen. Det innebär att jag ska vara på ett dagis i fem timmar med en massa barn som skriker och är överallt. Jag är den som "tar hand" om Julia med blöjor och mat och allt man nu gör. Morgondagen känns bara jobbig. Sen är det så att Victor kommer hem före mig gör saken värre (just nu). Handlar om kanske 15 min men iaf. Hoppas denna dagis start går lika bra som för Victor och att personalen ser det. Så dem är lika bra som Victor förra dagis. Där skola jag bara in honom i tre dagar då han trivdes jätte bra. Tror även Julia kommer klara det galant då hon älskar barn och älskar att leka.
Helt plötsligt kan jag se saker och ting finfint framför mig. Innan jag satte mig här kändes allt väldigt dystert. Hade inte alls lust att det skulle bli måndag men jag ville även att denna dag skulle ta slut. Jag vill träffa folk men samtidigt vill jag inte det då jag inte är på humör och det skulle inte komma många ord från min mun vilket inte är så jätte vanligt.

Nåt som inte är så poppis hos mig är gnäll. Gnäll gnäll gnäll! Det är en stor del av min vardag och jag är så trött och less på det att jag snart spyr. Det är så pass att jag ärligt inte vet vad jag ska göra åt det. Förr i tiden skulle jag takla det med samma mynt. Jag skulle ändra min attityd och vara dryg. För sånt jag inte tolerera förr slog jag bort. Idag är jag lite annorlunda/mognare att jag handskas med tjuren lixom. Men när det blir "för mkt" så tappar jag denna goda hand med det och känner panik. Lixom, vad fan ska jag göra åt sånt jag inte kan hantera? Försöker prata och säga att jag inte orkar med detta och jag inte vill osv.. Men det hjälper inte. En stor del av mig känner då.. Om jag inte respekteras, varför ska jag respektera? Om jag får gnäll (mm) hela tiden, varför ska jag uppföra mig?
Har du tips på hur man handskas med gnäll?

Jag är väldigt seg i min höger arm. Axeln ömmar och skuldran värker lite. Och allt det är Jennys fel! Bara hennes fel! Hon lura mig att spela bowling och tennis igår kväll och nu lider jag pga det. Vilket innebär att det är hennes fel. För hon tvinga mig =P Näää! Det var skoj. Förlora hela tiden men det var skoj. Och då spela vi inte så jätte mkt. Kunde varit mer. Men som tur var så hejda vi oss. Annars hade jag väl inte kunna lyfta min stackars arm. Hehe!

Har en massa saker som jag vill göra om i mitt liv. Kanske att det är lättare att ordna det nu när Julia börjar dagis. Kanske handlar min spärr om att jag inte har egen tid lixom. Att jag mer eller mindre ständigt är hemma. Hitta på nåt.. Vad är det? Nåt man köper på burk eller kokar i kastrull?
Bra start på året och jag hoppas att jag kommer göra om det fler gånger detta år än tidigare. Sthlm i mitt hjärta!!

Nu ska jag hälla ut pasta vatten åt sambon.

Later!

(Rättelse; Qween --> Queen)