Rubrik
Jahaja! Dags att skriva ett par hundra rader om det som hänt. För det har hänt grejer kan jag lova.
Vet dock inte om jag ska uppdatera allt nu eller om jag bara ska starta en ny blogg. För det är så sjukt mkt som jag vill skriva. Men gör jag det i ett å samma så kommer jag säkert bli anmäld för ha framkallat fyrkantiga ögon hos folk.
Vet inte ens vart jag ska börja. Om jag ska röra ihop det som jag tänker det eller om jag faktiskt ska "spalta" det i rätt ordning. Äh! Fuck it! Jag kör på. Det är ju min blogg som ska föreställa mig å jag är ju en sån som inte tar saker i rätt ordning utan talar som jag tänker. Typ!
Till att börja med så vill jag säga att jag både träffat ny samt förlovat mig. Kristoffer heter han och jag är så sjukt lycklig att jag itne ens har smält det än. Och nej, det är inte förhastat med förlovning. Sambolivet kommer smygandes och det blir snart till fullo. Allt känns så ruggit rätt för både han och mig. Underbart på alla plan. Jag älskar allt hos honom. Självklart kan han vara knäpp å man bara skakar huvudet och tycker han är en knasboll. Men jag älskar t o m det. Han ska kommentera det mesta, skoja om det mesta och sällan vara allvarlig. Kan vara jobbigt ibland men jag älskar även det. Han kommer sjuuukt bra överens med båda min barn. Å då menar jag sjukt bra. Vissa tillfällen "duger inte" ens jag utan dem vänder sig till honom. Dottern mest. Men det är bra och jag älskar honom även för det. Min mamma.. Ojojoj! Min mamma yttrade sig innan vi blev ett par. Det har typ hänt.. INGEN GÅNG!! Jag älskar hans föräldrar. Hans familj är helt underbar. Lite halvkonstiga men totalt underbara! Älskar dem! Jag är iaf lycklig och känner glädje varje sekund med honom. Dessvärre så jobbar han borta på veckodagarna. Han är borta mån-tors och det är lite jobbigt. Men desto gladare och pirr får jag på torsdagar. Underbart på många sätt oxå!
En liten parantes är att jag slutat med tabletter sen jag träffa Kristoffer. Underbart. Kan bli lite tufft på onsdag kvällen den veckan jag har Julia. För mina barn förstår ni.. Dottern har börjat visa sin vilja. Sonen har skaffat sig en attityd. Dessa två kombinerat är inte skoj ensam kan jag lova.
Jag jobbar ju i hemtjänsten om undersköterska. Föredrar nätter. Mår så himla mycket bättre av att jobba nätter. Men kan ju inte det. Varannan vecka då dottern är hos sin pappa. Dessvärre innebär det att sonen får sova hemma hos Jenny. Vilket är helt okej men han vill ju helst sova hemma. Inte skoj att lämna bort honom. Men vi har pratat om det många många många gånger. Det är mer sällan nu för tiden. Dock.. Börjar ett nytt jobb IDAG. Psykiatrisk stödboende i Skäggetorp. Detta nya fantastiska jobb innebär kvällar varannan vecka. Så stadigt har jag två kvällar varannan vecka. Kan innebära (som idag) att jag har sovande jour. Då börjar jag kl 14 ena dagen och slutar 14 (-16) andra dagen. När jag jobbar nätter i citypatrullen så lägger jag iaf Victor och kommer till frukost. Men med detta pass så kommer jag varken till läggning eller frukost. Summan av kardemumman är att jag är kluven för mitt nya jobb. Men vad ska jag göra? Har redan funderat på annat jobb en miljARD gånger. Och jag kan itne tänka mig annat jobb. Som vadå lixom? Har du nån idé? Psykolog eller socionom I know!! Men för att kunna plugga till det krävs högskola... Jag komma in på högskolan..? Haha!
Området jag bor på.. Asså SHIT MY GÄÄD!! Om jag kunde skulle jag flytta härifrån illa kvickt. Dessa intriger som sker. Allt skitsnack och nästintill ingen som står för det. Dessa anmälningar hit å dit. "misshandeln" som ska försegå. Dessa buhu, bähä tyck-synd-om-mig-jag-har-det-värst. Jag SPYR! När jag flyttar ska det bli till botten. Flyttar inte från en trappa upp till en (eller fler) trappa upp. Hus kanske?
Vänner.. Finns en del vänner jag saknar som tusan asså. Men va ska jag göra. Saknar min familj. Skulle mer än gärna flytta upp till Sthlm. Men kommer inte. Tänker inte sätta mig i en sits där jag är helg mamma till Julia. Ever! Fy fan vad jag hatar att ha papporna på olika håll. Så tips till er därute.. Skaffa aldrig barn om du inte är gift. För fy fan för att bli sittandes ensam. Och skulle du göra det en gång se fan till att inte göra om det. För det är dubbelt så jobbigt att sitta ensam med två och dessutom ha två olika pappor. Finns inga garantier. Var säker båda gångerna. Bra jobbat PG lixom!
Känner att jag mår som sämst över att ha barn med två olika som dessutom bor på olika ställen. Det ställer till det. Kan inte jobba som jag vill. Kan inte jobba med vad jag vill. Kan fan inte ens bo där jag vill. GAH!!
Så tänk till en BILjon gånger innan du gör något som involverar barn!
Ja du har rätt.. Kanske lite väl bitter. Men när det kommer till dem förändringar jag vill göra i mitt liv så blir jag stoppad. inte bromsad av ett hinder utan STOPPAD av en fet jävla miltjock betongmur. För att inte glömma mitt favorit gnäll ämne.. Pengar. genom att jag inte kan jobba som jag vill så har jag lägre inkomst. Så krediter är en bra kompis. Sparande är en fiende. Och bli skuldfri är en dröm. Denna dröm är alldeles för långt borta.
Aja. What ever! I det stora hela så har jag det iaf väldigt bra där jag är nu bortsett från turbulensen i området. Jag kan ju alltid ta ett riktigt avstånd ifrån det men samtidigt kan man inte låta bli att vara nyfiken. Är dock inte involverad och jag yttrar inte direkt mina åsikter. Så jag håller mig på min kant. Kanske är det det som är det jobbiga? Att jag inte får spy galla om allt som jag vill säga. Men mycket är onödigt. Berör inte mig. Handlar inte om mig. Så det ska jag inte lägga min näsa i. Jag lägger mig inte i allt ståhej som händer. Men dem jag känner på gatan.. Alla är berörda. Hoppas bara jag klarar av att hålla mig på min kant.
bla bla bla bla bla bla bla bla från morgon å till kväll!
Får räcka för nu!
Over and out!
Tkingeling
Vet dock inte om jag ska uppdatera allt nu eller om jag bara ska starta en ny blogg. För det är så sjukt mkt som jag vill skriva. Men gör jag det i ett å samma så kommer jag säkert bli anmäld för ha framkallat fyrkantiga ögon hos folk.
Vet inte ens vart jag ska börja. Om jag ska röra ihop det som jag tänker det eller om jag faktiskt ska "spalta" det i rätt ordning. Äh! Fuck it! Jag kör på. Det är ju min blogg som ska föreställa mig å jag är ju en sån som inte tar saker i rätt ordning utan talar som jag tänker. Typ!
Till att börja med så vill jag säga att jag både träffat ny samt förlovat mig. Kristoffer heter han och jag är så sjukt lycklig att jag itne ens har smält det än. Och nej, det är inte förhastat med förlovning. Sambolivet kommer smygandes och det blir snart till fullo. Allt känns så ruggit rätt för både han och mig. Underbart på alla plan. Jag älskar allt hos honom. Självklart kan han vara knäpp å man bara skakar huvudet och tycker han är en knasboll. Men jag älskar t o m det. Han ska kommentera det mesta, skoja om det mesta och sällan vara allvarlig. Kan vara jobbigt ibland men jag älskar även det. Han kommer sjuuukt bra överens med båda min barn. Å då menar jag sjukt bra. Vissa tillfällen "duger inte" ens jag utan dem vänder sig till honom. Dottern mest. Men det är bra och jag älskar honom även för det. Min mamma.. Ojojoj! Min mamma yttrade sig innan vi blev ett par. Det har typ hänt.. INGEN GÅNG!! Jag älskar hans föräldrar. Hans familj är helt underbar. Lite halvkonstiga men totalt underbara! Älskar dem! Jag är iaf lycklig och känner glädje varje sekund med honom. Dessvärre så jobbar han borta på veckodagarna. Han är borta mån-tors och det är lite jobbigt. Men desto gladare och pirr får jag på torsdagar. Underbart på många sätt oxå!
En liten parantes är att jag slutat med tabletter sen jag träffa Kristoffer. Underbart. Kan bli lite tufft på onsdag kvällen den veckan jag har Julia. För mina barn förstår ni.. Dottern har börjat visa sin vilja. Sonen har skaffat sig en attityd. Dessa två kombinerat är inte skoj ensam kan jag lova.
Jag jobbar ju i hemtjänsten om undersköterska. Föredrar nätter. Mår så himla mycket bättre av att jobba nätter. Men kan ju inte det. Varannan vecka då dottern är hos sin pappa. Dessvärre innebär det att sonen får sova hemma hos Jenny. Vilket är helt okej men han vill ju helst sova hemma. Inte skoj att lämna bort honom. Men vi har pratat om det många många många gånger. Det är mer sällan nu för tiden. Dock.. Börjar ett nytt jobb IDAG. Psykiatrisk stödboende i Skäggetorp. Detta nya fantastiska jobb innebär kvällar varannan vecka. Så stadigt har jag två kvällar varannan vecka. Kan innebära (som idag) att jag har sovande jour. Då börjar jag kl 14 ena dagen och slutar 14 (-16) andra dagen. När jag jobbar nätter i citypatrullen så lägger jag iaf Victor och kommer till frukost. Men med detta pass så kommer jag varken till läggning eller frukost. Summan av kardemumman är att jag är kluven för mitt nya jobb. Men vad ska jag göra? Har redan funderat på annat jobb en miljARD gånger. Och jag kan itne tänka mig annat jobb. Som vadå lixom? Har du nån idé? Psykolog eller socionom I know!! Men för att kunna plugga till det krävs högskola... Jag komma in på högskolan..? Haha!
Området jag bor på.. Asså SHIT MY GÄÄD!! Om jag kunde skulle jag flytta härifrån illa kvickt. Dessa intriger som sker. Allt skitsnack och nästintill ingen som står för det. Dessa anmälningar hit å dit. "misshandeln" som ska försegå. Dessa buhu, bähä tyck-synd-om-mig-jag-har-det-värst. Jag SPYR! När jag flyttar ska det bli till botten. Flyttar inte från en trappa upp till en (eller fler) trappa upp. Hus kanske?
Vänner.. Finns en del vänner jag saknar som tusan asså. Men va ska jag göra. Saknar min familj. Skulle mer än gärna flytta upp till Sthlm. Men kommer inte. Tänker inte sätta mig i en sits där jag är helg mamma till Julia. Ever! Fy fan vad jag hatar att ha papporna på olika håll. Så tips till er därute.. Skaffa aldrig barn om du inte är gift. För fy fan för att bli sittandes ensam. Och skulle du göra det en gång se fan till att inte göra om det. För det är dubbelt så jobbigt att sitta ensam med två och dessutom ha två olika pappor. Finns inga garantier. Var säker båda gångerna. Bra jobbat PG lixom!
Känner att jag mår som sämst över att ha barn med två olika som dessutom bor på olika ställen. Det ställer till det. Kan inte jobba som jag vill. Kan inte jobba med vad jag vill. Kan fan inte ens bo där jag vill. GAH!!
Så tänk till en BILjon gånger innan du gör något som involverar barn!
Ja du har rätt.. Kanske lite väl bitter. Men när det kommer till dem förändringar jag vill göra i mitt liv så blir jag stoppad. inte bromsad av ett hinder utan STOPPAD av en fet jävla miltjock betongmur. För att inte glömma mitt favorit gnäll ämne.. Pengar. genom att jag inte kan jobba som jag vill så har jag lägre inkomst. Så krediter är en bra kompis. Sparande är en fiende. Och bli skuldfri är en dröm. Denna dröm är alldeles för långt borta.
Aja. What ever! I det stora hela så har jag det iaf väldigt bra där jag är nu bortsett från turbulensen i området. Jag kan ju alltid ta ett riktigt avstånd ifrån det men samtidigt kan man inte låta bli att vara nyfiken. Är dock inte involverad och jag yttrar inte direkt mina åsikter. Så jag håller mig på min kant. Kanske är det det som är det jobbiga? Att jag inte får spy galla om allt som jag vill säga. Men mycket är onödigt. Berör inte mig. Handlar inte om mig. Så det ska jag inte lägga min näsa i. Jag lägger mig inte i allt ståhej som händer. Men dem jag känner på gatan.. Alla är berörda. Hoppas bara jag klarar av att hålla mig på min kant.
bla bla bla bla bla bla bla bla från morgon å till kväll!
Får räcka för nu!
Over and out!
Tkingeling
Kommentarer
Trackback
