Sparroweye

Jag får ofta höra från vänner när jag ringer.. Skickar sms.. eller meddelande.. att dem saknar mig som f-n. Verkar som att "Jag saknar dig" är lika självklart att säga som "Allt bra?". För jag tror det bara är BULLSHIT! För saknar mig SOM FAN så hör man väl av sig till denna person? Initiativ till att ses? Skickar ett ynket sms nångång ibland? Skriva "Hej" på FB?

Lixom WTF! Varför säger folk saker dem inte menar? Varför inte bara hålla käft lixom. Detta får en att vilja höra av sig något mindre. Samma sak som dessa vänskaper som alltid ska ge nåt. Vad hände med att bara låta Therese komma å ta en kaffe/te och sen leave it fuck alone!??!! Kan du. Vill du.. Lugnt om vi.. Har du lust.. Medan du ändå.. Återigen.. WTF! Även detta får en att vilja höra av sig något mindre. Tänker inte folk på hur man beter sig och vad man kräver av nån?? Jag ställer gärna upp.. Det är inte det som detta handlar om. Utan det är att det ska vara nåt VARJE gång. Å sen när det kommer till mig, att jag vill prata, så hinns det inte med för att denna ska spy ut allt som hjärnan kommer över. Man börjar lite.. Men blir överkörd av dennas trubbel. WTF! Jag pratar sällan om mitt och startar lite försiktigt så jag kommer inte till själva poängen direkt. Men det ska inte spela nån roll om du fråga mig. Vänner ska väl lyssna på vad jag säger? Borde väl känna mig bra nog att kunna fatta? Eller är jag verkligen så svår att känna som det sägs? Är det bara jag som anser att jag inte alls är komplicerad? Att jag fungerar på samma sätt som alla andra. Det som skiljer mig från mängden är att jag är ärlig.

DOCK så ska jag erkänna att jag faktiskt gjort vissa saker på sista tiden fast jag inte vill. Har gjort det denna polers bett om.. Tagit åt mig hur denna inte kan se, missat helt å totalt, att jag inte alls är upplagd för att göra en massa tjänster då det enligt mig är uppenbart att jag inte mår tiptop. Sen kanske inte mina sk problem är lika "stora" som den andres.. Men man kan ju inte jämföra dina problem mot mina lixom. Alla tar vi saker olika! Men för mig är mitt sk problem stort nog för mig.

 

Vidare...

 

Att man slutat försöka innebär inte nödvändigtvis att man gett upp! Kan handla om så mkt mer. Man kanske har accepterat? Laddar batterier innan man tar tag i det igen? Kommit på en lösning som inte går att åtgärda just nu?

 

Att välja att göra något innebär inte att man prioriterar bort annat! Får jag frågan om en träff med nån och tackar nej. För att senare samma dygn kanske kaffa med en annan handlar inte om att jag i det tillfället valde mellan dessa två. Samma sak här.. Kan handla om andra saker.. Personen ifråga kanske behövde mig just då? Denna kanske bor närmare? Jag kanske inte kunde tidigare och när jag väl kunde igen vart detta slutsatsen utan att tänka på några andra detaljer?

Saker och ting har fler färger än svart vitt lixom. För att saker inte är på det sättet innebär inte att det logiskt och automatiskt är på det andra sättet. INTE antingen eller! Det är ju upp till betraktaren att göra en bedömning och vi kanske inte ser på saker på samma sätt. Eller hur?

 

Sen har jag funderat varför folk skriver negativa/dåliga statusuppdateringar på FB
 och sen inte svarar på frågor nån ställer om vad det handlar om. Svaret blir något i stil med "vill inte ta det öppet här på FB kan ringa dig sen" alternativt "vill inte ta det öppet här på FB, skriv i chatten". Lixom.. Varför ens skriva nåt alls om man inte vill ta det på FB? Det är skapligt offentlig och opersonlig sajt lixom. Hum..??

 

What ever! Nu är det dags för te!

 

Tjingeling!